tisdag, februari 13, 2007

Det roligaste just nu



är spanska ambassaden. För att vara i Nicaragua längre än tre månader behöver svenskar visa. Spanjorer också. Förra året någon gång blev MJ av med sitt pass och sitt Nica-idkort. Hon gick därför till ambassaden och fick ett nytt pass, som ni kanske kommer ihåg glömde hjältarna på ambassaden att trycka dit en stämpel som visar att hon kommit in till landet genom en tull och det var därför bara med ganska mycket tjat och lite tårar som vi alls kom ut ur landet och in i Costa Rica i augusti. Men det gick.

Häromveckan gick våra visa ut. Vi lämnade pass och kopior av id-kort (jag alltså) och några nya foton till någon som skulle fixa visa. Mitt kom tillbaks ganska snart och jag har nu en ny fin stämpel i passet. MJs kom också tillbaka, utan stämpel men med kommentaren att det inte går att få visa med ogiltigt pass. Uh? Jo, det visade sig snart att MJs nya pass hade en giltighetstid på sex månader. Ambassaden gav henne ett tillfällighetspass (fast det ser likadant ut som de andra) trots att de först tvingade henne att fylla i ett papper med kopior i överskott som meddelar att MJ bor i Nicaragua.

Ambassaden är värd ett besök för den kulturintresserade. Franz Kafka har fått sin inspiration där, jag är helt säker. En loop i tidsväven troligen. Bakom den falskt inte helt frånstötande entrén väntar pansarglas med alldeles för högt placerade små små gluggar bakom vilka ingen finns. När den besökande allmänheten förudmjukat sig genom att stå på tå och försiktigt ropat efter personal kommer en byråkrat ut, med väl avmätta steg och rörelser sätter hon sig så vid en annan lucka och gör allt för att inte notera allämnheten. När densamma till slut får uppmärksamheten är svaret givet: du ska dit, säger byråkraten och pekar mot en tom lucka. Där upprepas proceduren och efter en kvart eller så inne i det grå och mycket kalla rummet är besökaren tillräckligt spakgjord och det kommer ut en annan byråkrat och kastar på en tre fyra blanketter att fylla.

Har det hela skötts riktigt bra är klockan då precis så mycket att det nästan går att fylla i blanketterna innan lunch, men bara nästan. Med en halv sida kvar, datum och underskrift, stängs luckan för två timmars lunch. Och så pågår det.

MJ ska få ett nytt pass om några veckor. Sen fixar sig nog visat. Tills dess är hon clandestina, wow.

Inga kommentarer: