Hecho!

Un cargado, un cargador

God jul!

Ny frisyr!

ANDA!

Ett inlägg!

Con María Angeles en Bristol


Con Mieke


Bea con Amiga


1 año


ha!


quien es


Marstrand


Bea Y Erik

Brum Brum

tick tack, snick snack

I juni 2004 fick jag en klocka av mina vänner. Den var fin. När vi flyttade jag till Nicaragua följde klockan med. Där blev den mest liggande i en byrålåda. Tillbaks i Sverige några år senare visade det sig att klockan stannat. Det var inte batteriet som var slut, utan klockan var igenrostad, sa urmakaren.

Så ombads jag fylla i en blankett, ety klockan var försäkrad och skulle kunna åtgärdas. Förutom att ange uppgifter som namn och adress skulle jag också uppge hur jag förlorat klockan. Men, jag har inte förlorat klockan, sa jag, den är söndrig. Hmmm, sa expediten. Skriv hur den skadats då. Varpå jag skrev att klockan legat i en byrålåda och slutat fungera, av sig själv. Så kan det ju inte vara, sa expediten. Va, sa jag, det är ju vad som hänt. Men en klocka kan ju inte gå sönder i en byrålåda, sa hon. Nä, sa jag, men det har den. Tur den var försäkrad. Och så returnerade vi repliker ett tag. Till slut frågade hon var byrån stått. I vårt sovrum i Nicaragua, sa jag. Jaha, sa hon, då förstår jag, det är ju en annan sak, i såna länder är det inte säkert att klockor klarar sig. Då sa jag inget, men tänkte att det är ju märkligt att en Japansk klockfabrikörer gör klockor mest för länder typ Sverige.

I alla fall, klockan åkte till verkstad och efter nio månader var den lagad sa de. Nå, sa jag, jag är just på väg till Nicaragua där jag kommer att vara de närmaste fyra månaderna - kanske är det bättre att klockan ligger i verkstadens byrålåda under den tiden? Det höll verkstaden med om.

I september ringde jag och meddelade att jag nu var i Sverige och vänligen skicka mig klockan. Det skulle han genast. I slutet av september ringde jag igen, då skulle han just skicka den, det hade varit lite stressigt det senaste. I morse ringde jag igen, då sa han att, hmmm, det var oturligt men när jag skulle skicka den så tappade jag den och glaset gick sönder. Jag bytte det. Men, jag tappade bort bakstycket. Men var inte orolig, du får en ny klocka.

Hepp!

Otoño

yihaa


4*4





Erik, Emma y Elise

PRO

Det var fler än jag som bodde på hotellet i Stockholm i veckan. Som det brukar. Men de andra brukar inte BARA vara pensionärer. Men så var det i veckan. Det var PRO-kongress. Jodå, så på centralen stod Ulf Elving och pratade pensionärsmör och på tv var det ännu värre. Jag har inget emot pensionärer, jag känner flera och tänkte själv bli en så fort det bara går. Innan veckan som gick i alla fall.

Men nu vetefan. De är ju inte kloka, som tunga, otympliga tonåringar fast helt utan skam. Åtminstone vid frukosten. Och åtminstone på det hotell jag bodde på i veckan - det är väl ungefär alla det va? Nå, där var vi alltså och skulle alla ta oss frukost. Fast de verkade tro att maten skulle ta slut närsomhelst och skuffade, knuffade och gruffade och ja, svinade som värsta eh, svinen. Ska de hålla på så kan de gott betala mer skatt.

Göteborg

Patitos en el parque Slottskogen, muy guays!

Unos días en Panamá

La isla de Taboga, nota la ciudad en el fondo


en e ferry hacia Taboga


deayuno con el aire puesto



en un taxi


Papilla y algun canal


Panamá desde el casco viejo


Panamá desde Ancon

Dedicado a mi tía Bea!

Es una pena que no tengamos aquí ninguna foto de 'Beita mama', cuando era chiquita... No hay ninguna duda! Erik heredó las ´malas caras´ de su tía. Es puro Bea!

Un minuto con Erik ...

... justo antes de la comida.


En Erik-minut precis innan gröten

Café Chavalos

I Granada finns som i de flesta städer ungdomar på, som det heter på kälkborgarsvenska, glid. Några av dem är nyblivna filmhjältar i en dokumentärfilm som firar triumfer på filmfestivaler här och där och inte minst på biograferna i Managua. De har liknande historia. Uppväxta i familjer där föräldrar inte orkat, kunnat, velat bry sig, pryglade av farföräldrar eller varför inte av pappan - ja, ett förjävligt liv helt enkelt - och i sjuårsåldern ungefär fann de befrielsen i skomakarlim i en tom barnmatsburk och ett nytt hem på gatan.

En snäll tant (i filmen framställs hon som betydligt snällare än Jesus) från usa som letade idéer för den pittsburghbaserade ngo hon var volontär för träffade en kock och de båda tog tag i ett gäng gatubarn och startade ett café med dem. Nu är det andra caféet öppnat och är i själva verket en restaurang. Ni ser färdigställandet av den i youtubeklippet ovan.

Där var vi och åt igår. Grabbarna lagade mat och vi åt och det var mycket gott. Skoj! Även om vi bakvägen hört att det visst finns en del problem - men var finns inte det? Testa den restaurangen nästa gång ni är i Granada.



Och så en bild från förra helgen i Matagalpa. Erik lattjar loss med Camilla och hennes storasyster Anita.


För övrigt säger vi tjohoo, für Elise!

Krypa

Så här ser man ut när man kryper (ålar medelst hasning) jättefort.



Och så här nöjd ser man ut när man hinner först fram till plasten.

Filmkvällar

Vi har sett på film två veckor i rad. På bio. Förrra veckan var det peruansk fimnfestival. Vi gick in, påbylsade med strumpor, skor och tjocka, långärmade tröjor som sig bör i luftkonditioneringshelvetet. Filmen var en filmatisering av Brott och straff från 1994. Raskalnikov i Lima, låter ju ganska intressant.

Filmen började och förutom att det var en helt annan film var den mycket bra. I en halvtimma ungefär. Sen kom någon på att det var fel film och så började istället Raskalnikov yra runt med sin feber i gammal god stil. Tänk er en riktigt, riktigt dålig kinsekopia köpt på gatan i Matagalpa och ni har en bild av filmkopians kvalitet. Ständig dist på ljudet och ibland såg man bilden med viss skärpa. Ockertanten dog och Raskalnikov ångrade sig och det var det. Ganska kul, på sitt sätt.

Igår var vi och så på senaste Batman. OJ, jävlar vilken bra film! Se den.

Och så ackompanjerar vi det hela med lite bilder från helgens utflykt till San Juan del Sur.


Så här dyker de hårda. Trettio meter slang och en kompressor i båten. Maxtid tre timmar, sa de, maxdjup, trettio meter och inte en fot mer


Kvällsgröt på terrassen


Ett nyöppnat hotell i SJDS, El Victoriano. Somozas gamla plejs, nyrenoverat och allt


Imse-vimse-rörelser-träning


Det är sömnigt att åka bil

Lucas, idolen

Varje morgon mellan 0630 och 0730 hörs ljuden från Lucas leksaksbil över hela området när han knallar runt runt och hälsar på lite här och där, ramlar ibland och hittar en skojig blomma ibland. Erik brukar hela från trappen där han käkar sin morgongröt. Häromdagen fick Erik låna Lucas bil och sken som en sol alla de fem minuter han satt i bilen och höll i ratten. Och igår kväll var Lucas hemma och hälsade på. Eftersom Lucas är en trevlig kille ville han hälsa på med en kindpuss, så som man gör. Det ville Erik också. Sen åt vi.


Bilderna var lite mörka, efter lite väl hårt bändande i ps blev det lite utfrätt, så är det.

Animoto

Tipstack till Ola. Kan ju bli riktigt skoj om man anstränger sig, ett bra projekt för en novemberdag.

Att förstöra en dag

Mieke, MJ och Erik

Vi har haft en mycket bra helg. I lördags var vi och badade i Laguna de Apoyo. En vulkankrater trettio minuter bort. Mieke var med nyss hemkommen efter semester i Belgien några veckor. En mycket bra dag där Erik bland anant lärde sig att titta mellan bryggplankor, fattas bara krabbor.

I söndags tog vi en tur till el Chcoyero, som är ett naturreservat i managuatrakten. Liksom bakom Vulcan de Masaya. Supernice och med massa ananasodlingar och annat gott utefter vägkanten. När vi nästan kommit fram till reservatet på den inte helt bra vägen, men ändå, vägen, kom vi ikapp en bil med diplomatskyltar. Så kom vi fram och parkerade.

Ur diplomatbilen steg fyra män klädda som ehhh, som redige killen med Indiana Jones-komplex. Full djungelutstyrsel, strumpor på utsidan, hatt och insektsbekämpningsgrejer högt och lågt. Och på vår sida en bebis i HM-body samt barnvagn samt två vanliga föräldrar i sandaler och t-shirt. De skakade på huvvet, såg allvarliga ut, skakade mer på huvvet och sen kom de fram och tejpade på insektsbekämpningsgrejer på vagnen. Sen gick vi stigen mot vattenfallet, och de med. Fast de såg liksom inte helt nöjda ut när de hörde Erik jollra där i vagnen strax bakom dem på deras spännande äventyr. Fast vi hade kul.


Brygga


Blublublublu-leken




Erik med guiden Roberto och hans kusiner


Träd


Ananas och i bakgrunden vulkan Masaya

Havltid +

Jaha ja, det blir inte så mycket skrivet mellan fotona. Det saknas inte något att skriva om, inte alls. Abortlagstiftningen är åt helvete och historierna som kommer fram är på finaste svenska förjävliga. Här är en från Latinamerika.nu. Politiken i övrigt är starkt färgad av långt gången narcisism, beslöjad helhetssyn och ren dumhet. Den senaste mer noterbara händelsen är när Margot Honecker häromdagen fick en orden (eller nåt) för sina förtjänstfulla insatser. Och för er som inte är vandrade wikis är Margot Erick Honeckers änka. Hajar ni vad jag menar? Som Cris mycket trött säger när hon hör ett tal, "han glömde priset på bönor, ris och majsolja, igen".

Så är det, inflationen sänker córdoban tillochmed snabbare än dollarn. Lönerna sjunker ännu snabbare och snabbast av allt stiger matpriserna. Så pågår det och det blir nog inte bättre än på ett tag. Men vissa verkar ju tycka det. Sverige till exempel. I månadasskiftet stängs ambassaden här och efter 2009 ska alla biståndsprojekt vara slut. Jaha, så bra, då är det välstånd nog då?

Under tiden har vi sålt vår bil och håller så smått på med andra stänga-dörren-aktiviter. Eriks gröt räcker nog hela augusti ut. Piuh!

And ... how are YOU doing?

Chocho Frijolito

El Frijolito Erik en su nueva camiseta, tjohooo!