De är lesbiska och har ingen talan i frågan ...

Jo, för så är det ju att lesbiska kvinnor inte kan få barn och därför inte ska säga något om abortfrågan. Det intressanta är, nå, att han som ska ha sagt så är man och som man anser han sig ha mycket stor rätt att både anse och bestämma om aborter. Nicaraugas parlament har återigen sagt nej till abort. Det vill säga männen har sagt nej till kvinnors rätt. Igen. Och man förstår vidden av hur illa det är fatt av uttalanden som de jag raljerar över ovan. Så stark är bilden av att familjer är mamma, pappa, barn i gifta heteroförhållanden att det för pucko-parlamentsledamoten inte är tänkbart att andra former finns. Homosexuella kan inte få barn, för öhhhh, de är ju, ööhhh, lesbiska ju! Dessutom, han har stöd av påven där i Rom och mer rätt än så går rimligen inte att ha.

Det är lätt att vända på kycklingen och visa hur absurt det är. Varför inte utgå från Joanne Martins nu klassiska exempel från 1990, bypassoperationen. En bypassoperation är företrädesevis något som män behöver. Tänk er att en samling beslutsfattare, till större delen bestånde av kvinnor, förbjuder bypassoperationer med skälet att de inte är naturliga. Absurt, javisst, det ÄR absurt.

Må dumskallarna attackeras av hjältarna i Asfaltdjungelns indianer och må de inte bara pysa deras SUVar utan också deras hjärnor. (vilket torde gå ganska fort)

Under tiden utförs allt fler och allt farligare aborter i smutsigt skymundan för de fattiga och utomlands för de andra. Syns inte finns inte.

Här en länk till information om beslutet om fortsatt förbud

Joanne Martins artikel jag refererar till är:
Deconstructing Organizational Taboos: The Suppression of Gender Conflict in Organizations
Organization Science, Vol. 1, No. 4 (1990), pp. 339-359

De kämpar på

Nu är siffran på döda som en följd av Felix (alternativt till följd av fattigdom som gör så många utsatta) 91, och beroende på vem som säger runt 50 till 100000 människor i behov av akut hjälp. De människor och organisationer vi känner till har alla ägnat några veckor av sin tid och sina privata resurser (och organisationens hoppas vi) till att hjälpa los miskitos bäst det går. Sånt piggar upp.

Det är väl bäst de passar på nu, så länge det finns bistånd.

Läs mer på till exempel Latinamerika.nu


Insamling hos nicaraguanska röda korset. Bild från Latinamerika.nu

En söndag i göteborg

En lagom seg morgon efter ett tärande barnkalas med vinservering och sen ut och gå på stan. Kaffe här och titta lite på kläder där. Och så ett avslut på Hagabion där en riktigt film visades. Inte Hollywood, inte på tv, inga reklambudskap innan utan bara en bra film. Allt i uthärdbar septemberkyla.

Bara 38 döda

Från Dn

I tisdags kväll kunde vi se hur en efter en av de vi känner i Nicaragua loggade ut från Skype för att gå hem och tejpa fönster och säkra sig för nu jävlar var Felix på gång. I svensk media var det visserligen på nyheterna, där nere dit scrollhjulet knappt räcker. Och mycket riktigt dog ju nästa ingen. 38 (torsdag morgon) döda är ju nästan ingen. Och inga värden av värde (hepp!) är det heller - om man inte råkar vara en av de tusentals miskitos som nu har kraschat hus. I Matagalpa regnar det hysteriskt, vi får väl se hur det går med översvämningar, jordskred och andra följder.

I Sverige är det kulhårt. Arbete (jodå, båda två är i gruvan i dessa tider), ingen morgontidning, torrt (var köper man luftfuktare) och så denna kyla!

Och så blir barn hyperaktiva om de äter en påse godis om dagen. Jaha, vad händer om de äter två kilo äpplen om dagen - för det är väl inte vanligt att de äter en påse om dagen?