Dedicado a mi tía Bea!

Es una pena que no tengamos aquí ninguna foto de 'Beita mama', cuando era chiquita... No hay ninguna duda! Erik heredó las ´malas caras´ de su tía. Es puro Bea!

Un minuto con Erik ...

... justo antes de la comida.


En Erik-minut precis innan gröten

Café Chavalos

I Granada finns som i de flesta städer ungdomar på, som det heter på kälkborgarsvenska, glid. Några av dem är nyblivna filmhjältar i en dokumentärfilm som firar triumfer på filmfestivaler här och där och inte minst på biograferna i Managua. De har liknande historia. Uppväxta i familjer där föräldrar inte orkat, kunnat, velat bry sig, pryglade av farföräldrar eller varför inte av pappan - ja, ett förjävligt liv helt enkelt - och i sjuårsåldern ungefär fann de befrielsen i skomakarlim i en tom barnmatsburk och ett nytt hem på gatan.

En snäll tant (i filmen framställs hon som betydligt snällare än Jesus) från usa som letade idéer för den pittsburghbaserade ngo hon var volontär för träffade en kock och de båda tog tag i ett gäng gatubarn och startade ett café med dem. Nu är det andra caféet öppnat och är i själva verket en restaurang. Ni ser färdigställandet av den i youtubeklippet ovan.

Där var vi och åt igår. Grabbarna lagade mat och vi åt och det var mycket gott. Skoj! Även om vi bakvägen hört att det visst finns en del problem - men var finns inte det? Testa den restaurangen nästa gång ni är i Granada.



Och så en bild från förra helgen i Matagalpa. Erik lattjar loss med Camilla och hennes storasyster Anita.


För övrigt säger vi tjohoo, für Elise!

Krypa

Så här ser man ut när man kryper (ålar medelst hasning) jättefort.



Och så här nöjd ser man ut när man hinner först fram till plasten.

Filmkvällar

Vi har sett på film två veckor i rad. På bio. Förrra veckan var det peruansk fimnfestival. Vi gick in, påbylsade med strumpor, skor och tjocka, långärmade tröjor som sig bör i luftkonditioneringshelvetet. Filmen var en filmatisering av Brott och straff från 1994. Raskalnikov i Lima, låter ju ganska intressant.

Filmen började och förutom att det var en helt annan film var den mycket bra. I en halvtimma ungefär. Sen kom någon på att det var fel film och så började istället Raskalnikov yra runt med sin feber i gammal god stil. Tänk er en riktigt, riktigt dålig kinsekopia köpt på gatan i Matagalpa och ni har en bild av filmkopians kvalitet. Ständig dist på ljudet och ibland såg man bilden med viss skärpa. Ockertanten dog och Raskalnikov ångrade sig och det var det. Ganska kul, på sitt sätt.

Igår var vi och så på senaste Batman. OJ, jävlar vilken bra film! Se den.

Och så ackompanjerar vi det hela med lite bilder från helgens utflykt till San Juan del Sur.


Så här dyker de hårda. Trettio meter slang och en kompressor i båten. Maxtid tre timmar, sa de, maxdjup, trettio meter och inte en fot mer


Kvällsgröt på terrassen


Ett nyöppnat hotell i SJDS, El Victoriano. Somozas gamla plejs, nyrenoverat och allt


Imse-vimse-rörelser-träning


Det är sömnigt att åka bil