Alma

Från La Prensa

Så har orkansäsongen startat. Alma kom först. En tropisk storm som lite otippat utvecklade sig till orkan, nivå 1. Det vill säga massa blåst och massa regn. Skador blev det gott om. Fiskare som förlorade redskap, översvämningar mest överallt och sumpad infrastruktur. Det kom 50 - 100 mm under dygnet. Det händer i Sverige också, och vi tar på oss regnställ. Så skört är Nicaragua att 50 mm regn stannar hela landet. Idag är det inga skolor och ja, det är lite kaos.


Splatt

För vår egen del innebar vårt hus konstruktion ett smärre truama. De visa byggherrarna har i sin list sparat in på takpannor och fönsterkepsar vilket gör att det inte finns något skydd för fönstren, regnet hamrar rakt on. Det blev blött. Jösses!


De mer priviligierade skiter i vädret

Granada

En av fördelarna med att bo i Managua är hur nära det är till andra ställen. Lite som Skåne. Igår eftermiddag tog vi en sväng till Dollys gamla hoods i Granada och kollade folklivet, tog una Viktoria och köpte en syrsa. Granada har utvecklats ännu något. En restaurang vi kollade menyn på meddelade att deras kött är 100 % U.S. meat. Heja. Men ändå, Granada är fint och nice på nästan alla vis.


MJ betalade överpris, allt för bistånd


Krypträning


Cris lagar lunch


Jo, mat som sagt

Regn!

Jodå, det kom regn. En hel halvtimma. Ugnen förvandladles kortvarigt från vanlig ugn till varmluftsugn med vattenbad. Nu är det ugn igen. Mer regn åt folket!

Jag läser att Boverket anser att bo i en trea är trångbott. Samtidigt i en annan del av tidningen står det att läsa att det är fasligt dyrt med vård till asylsökande och clandestinos. Jaha, hur ska vi ha det? Ska vi fortsätta att jaga energislöseri med bättre isolering, ny uppvärmningsmetoder och annat fiffigt samtidigt som vi wastar hela vinsten på större och större bostäder istället för att satsa på annat, t ex miljön, vår omvärld eller varför inte skolan? Ska vi fortsätta att köpa trams och inte ha råd med vård? Jo, det verkar så. Jag kanske borde gå ned till barrion och fråga om någon har en get över, så kan jag skicka den till Rosenbad, så överlever de vintern, stackrarna.

Så långt moralen. Nu till dubbelmoralen. Vi var ute och reste lite i helgen. Erik har testat Stilla Havet och fann det kallt. Men poolen var ok. Lite bilder att plåga era datorer med.


Lite skojiga lösningar


Playa


Soligt utomhus --> inomhus


Jodå, vi använder bilstol


Morgan's Rock är så Eco att de inte använder klor utan nåt salt - vattnet smakar åt urinhållet, men bättre är klor




En bro

Roligt och tragikomiskt

Tv är skoj i Nicaragua. Canal 10 har ett program som heter "Accíon 10", som påminner lite om Landet runt, fast med mer blod, lik och andra otäckheter från vad som timat under dagen. Häromkvällen visade de en kvinna från marknaden "Oriental", Centralamerikas största marknad. Hon hade startat sin ficklampa och där hon riktade strålen syntes en perfekt avbild av la Virgin de La Guadelupe. Nu ska ficklampan analyseras av någon klerk för att uttröna om den bör sparas som relik, eller vad det nu heter - sånt där heligt. Se filmen.



Åt det mer tragikomiska är att Daniel Ortega nu har uttalat sig angående strejken (nu inne på elfte dygnet och allt mer våldsam och illavarslande). Daniel menar att om åkarna inte har råd att köra sina bussar får de väl använda färre (bussarna är redan överfyllda och tillochmed polisen menar att det inte går att fylla dem mer), och taxibilarna behöver väl inte rulla varje dag? Det är lätt att säga för en som åker helikopter till möten i landsorten och menar han att taxichaufförer inte äter varje dag?

Crying Face

Igår skrev jag in mig på Bally Total Fitness Center Managua. Fyra månader för 120 usd. Det är som ett vanligt svenskt gym, ungefär. Lite högre volym, lite varmare, lite äldre prylar. Spinning som jag är mest intresserad av kan man ägna sig åt 0500, 0600, 0700, 1730, 1830 och 1930.

Tjugo över fem igår klev jag in i gymmet. På utsidan hade temperaturen börjat dala i tidig skymning, inne var det fortfarande cooking. Ute skulle jag tippa på cirka 35 grader, inne kanske bara 30, men vadå, det är ett gym, man gör varma saker där!

Cyklarna är gamla Schwinn, såna som SATS hade förr, rättare såna som Olympic hade förr, innan de blev SATS, de svarta. Lite glappiga men på det hela taget ok. Spinninglokalen ligger ovanför gymmet. Där var inte kallare. Men jag såg en stor luftkonditioneringsgrej i taket och lät den mig lugna mig.

Lokalen började sakta fyllas och så satt vi där, ett femtontal spinnare, och trampade lätt. Det var varmt. Instruktören kom in, drog på reggeaton på full volym och högtalarna protesterade inte ens, utan bara stompade sprucket. Det hade jag väntat mig, vad annars liksom? Vad jag inte väntat mig var att señor instruktör skulle fråga om vi verkligen ville ha AC på – och än värre, folk verkade tycka det var onödigt.

Passet startade alltså, utan AC. Självklart sa jag inget, men som jag inte kört ett pass sen september var jag lite lätt orolig. Nå, jag ville bli trött, jag ville svettas och man kan ju köra lätt också. Sen hände det här på ett ungefär.

Instruktören (utan mic) hojtade något därframme, ibland bytte han låt genom att gå och byta manuellt på stereon i hörnet. Då sa han inget, varför prata när det är tyst. Tekniken runt i salen var ehh, varierande, men det sket instruktören i, varför instruera när man kan hojta på själv? Själv svettades jag och var trött där jag körde mitt pass. Varmt!

Häromdagen försökte vi få Erik att dricka apelsinjuice, han skrynklade ihop ansiktet helt – men drack. Där jag stod och led i värmen förstod jag av min spegelbild varifrån han fått sitt crying face. Då förbarmade sig fascisten där framme och startade luftgrejen, jaaaaa. Den tog knappt men ändå, lite svalka är bättre än ingen.

Sen var passet slut, mer vatten – imorgon är det nytt pass.


Tredje klunken är mindre sur. För övrigt första bilden med en tand, även om den inte syns

Strejk och bad

I skuggan av strejkkaos och träd har vi spenderat söndagen hemma hos Tato, Mieke, Ayissa och Amber. Badat och ätit cubanskt. Sämre kan man ha det. Strejken i transportsektorn fortgår och pressen kallar regeringen autistisk. Vi får se, och det finns anledning att återkomma till frågan. Men nu är det söndag.


En sovpaus


Amber och Erik innan badet



I poolen

Cris har kommit

Såja, nu har Criseyda anlänt Managua och det är lite ordning. Erik är med henne några timmar om förmiddagarna och några om eftermiddagarna. MJ kommer hem för lunch och jag jobbar hemma. Det funkar fint. Förutom att det är hårt att sluta leka och börja jobba. Putt putt.


Gröt är gott

Huset är också på det hela taget bra, helt nytt liksom möblemanget. Men nytt är inte alltid bra. Det finns uppenbarligen olika kvalitet på byggen. Tar man tag i något lite för hårt har man det i handen, duschar skrånglar (men har varmvatten, vad man nu ska med det till), mikro funkar och det finns flera grannar som är trevliga. Två sovrum och två badrum uppe. Nere kök och ett rum med badrum till Criseyda samt vardagsrum och just det, en gästtoalett.


Härlig uppfart i tropisk radhusmiljö

Hundrafemtio meter från infarten till området ligger Galería Santo Domingo, Managuas största, nyaste och finaste köpcenter. Det är skönt. Mellan oss och dem ligger en barrio kvar i väntan på expropriering. Där bor fattiga. Kontraster är ju bra sägs det. Nå. Från barrion sprids över nejden en doft av bränd plast. Det hela är mycket enkelt, plast finns överallt. Mat behöver lagas. Plast brinner, man bränner plast.

När Mj kommer hem vid femsnåret brukar vi gå ned till poolen och ta ett dopp. Erik dricker inte så mycket av vattnet längre - vi har bestämt att det nog är ganska ok kvalitet på det. För, antingen bada i poolen eller i svett. Nu kan han hoppa mellan oss och ta något simtagsliknande för att ta sig in i nästa famn.


poolpaus

En annan granne är en stor kyrka av någon sort. Där sjunger de mest hela tiden. Och på helgerna flippar de ut alledeles. I lördags natt var det inte psalmsång, inte skönsång och inte bra musik på full volym utan kristna-sånger-karaoke-utan-sångröst på überfull volym hela natten. Allt ackompanjerat av raketer och bomber som startade billarm, tuppar, hundar och småbarn var och varannan stund. Man kan säga mycket om Sverige, men tyst är det.

Bonk

Vi har inte hunnit så mycket mer än att installera oss i vårt hus, handlat upp oss på det mer elementära, träffat vänner, hittat vår bil (nu med nicaraguaflagga i vindrutan), badat lite i pooler, jobbat med jetlag och ja, sånt. Och så har Erik lärt sig om stengolv. De är hårda. Lite blått i pannan är tufft.

hejdåfoton

Stella och Erik strypkramas


Dykarn och Erik


Tessa och Erik


Gaby och Patrik gör pasta

Hemos llegado

En säng, ett nät och en bebis


mat


I väntan på att maten ska grillas