fredag, oktober 10, 2008
tick tack, snick snack
I juni 2004 fick jag en klocka av mina vänner. Den var fin. När vi flyttade jag till Nicaragua följde klockan med. Där blev den mest liggande i en byrålåda. Tillbaks i Sverige några år senare visade det sig att klockan stannat. Det var inte batteriet som var slut, utan klockan var igenrostad, sa urmakaren.
Så ombads jag fylla i en blankett, ety klockan var försäkrad och skulle kunna åtgärdas. Förutom att ange uppgifter som namn och adress skulle jag också uppge hur jag förlorat klockan. Men, jag har inte förlorat klockan, sa jag, den är söndrig. Hmmm, sa expediten. Skriv hur den skadats då. Varpå jag skrev att klockan legat i en byrålåda och slutat fungera, av sig själv. Så kan det ju inte vara, sa expediten. Va, sa jag, det är ju vad som hänt. Men en klocka kan ju inte gå sönder i en byrålåda, sa hon. Nä, sa jag, men det har den. Tur den var försäkrad. Och så returnerade vi repliker ett tag. Till slut frågade hon var byrån stått. I vårt sovrum i Nicaragua, sa jag. Jaha, sa hon, då förstår jag, det är ju en annan sak, i såna länder är det inte säkert att klockor klarar sig. Då sa jag inget, men tänkte att det är ju märkligt att en Japansk klockfabrikörer gör klockor mest för länder typ Sverige.
I alla fall, klockan åkte till verkstad och efter nio månader var den lagad sa de. Nå, sa jag, jag är just på väg till Nicaragua där jag kommer att vara de närmaste fyra månaderna - kanske är det bättre att klockan ligger i verkstadens byrålåda under den tiden? Det höll verkstaden med om.
I september ringde jag och meddelade att jag nu var i Sverige och vänligen skicka mig klockan. Det skulle han genast. I slutet av september ringde jag igen, då skulle han just skicka den, det hade varit lite stressigt det senaste. I morse ringde jag igen, då sa han att, hmmm, det var oturligt men när jag skulle skicka den så tappade jag den och glaset gick sönder. Jag bytte det. Men, jag tappade bort bakstycket. Men var inte orolig, du får en ny klocka.
Hepp!
Så ombads jag fylla i en blankett, ety klockan var försäkrad och skulle kunna åtgärdas. Förutom att ange uppgifter som namn och adress skulle jag också uppge hur jag förlorat klockan. Men, jag har inte förlorat klockan, sa jag, den är söndrig. Hmmm, sa expediten. Skriv hur den skadats då. Varpå jag skrev att klockan legat i en byrålåda och slutat fungera, av sig själv. Så kan det ju inte vara, sa expediten. Va, sa jag, det är ju vad som hänt. Men en klocka kan ju inte gå sönder i en byrålåda, sa hon. Nä, sa jag, men det har den. Tur den var försäkrad. Och så returnerade vi repliker ett tag. Till slut frågade hon var byrån stått. I vårt sovrum i Nicaragua, sa jag. Jaha, sa hon, då förstår jag, det är ju en annan sak, i såna länder är det inte säkert att klockor klarar sig. Då sa jag inget, men tänkte att det är ju märkligt att en Japansk klockfabrikörer gör klockor mest för länder typ Sverige.
I alla fall, klockan åkte till verkstad och efter nio månader var den lagad sa de. Nå, sa jag, jag är just på väg till Nicaragua där jag kommer att vara de närmaste fyra månaderna - kanske är det bättre att klockan ligger i verkstadens byrålåda under den tiden? Det höll verkstaden med om.
I september ringde jag och meddelade att jag nu var i Sverige och vänligen skicka mig klockan. Det skulle han genast. I slutet av september ringde jag igen, då skulle han just skicka den, det hade varit lite stressigt det senaste. I morse ringde jag igen, då sa han att, hmmm, det var oturligt men när jag skulle skicka den så tappade jag den och glaset gick sönder. Jag bytte det. Men, jag tappade bort bakstycket. Men var inte orolig, du får en ny klocka.
Hepp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
