Det är de små utgifterna som gör't

De skulle kunna vara tjörnbor, men är matagalpinos. Maximen är densamma däremot, det är inte inkomsterna man blir rik av, det är de små utgifterna. En gång om året frångås den, när det ska köpas ny bil. Det händer sig strax efter kaffeskörden är såld. Då tar matagalpa-patronen sin Toyota (landcruiser eller hilux) av förra årets modell ned till stan. Iklädd sina bästa boots och nystrukna skjorta samt hatt går han bredbent in på Casa Pellas (Toyotas säljställe), pekar på den bil han vill ha och säger, den tar jag, full extra. Sen tar han fram sedelrullen och betalar cash och sätter sig i skinnsoffan och väntar med ett glas rom. Det är ingen slump att Casa Pellas i Matagalpa är det av alla säljställe som går bäst - det enda de behöver göra är att ha rejält med bilar i lager en gång om året.

I helgen var det midsommar och vi träffade några av de ovanståendes söner, de har levt många år i Miami och pratar engelska när de snapsar, precis som de fetthåriga på Stureplan. En av dem, eller om det var hans far, har en ny idé för oräkneliga inkomster att öka på den egna rikedomen med i framtiden. Han har insett att hans finca ligger så placerad att vattnet till Matagalpas vattentäkt rinner genom ägorna. Slutsats: Han PRODUCERAR vatten och måste följaktligen ta betalt. Tre dollar per kubikmeter. Jodå, det är sant.

För en gångs skull har jag redan skrivit att det ska bli så här. Den texten kommer i Svenska humanistiska förbundets årsbok i höst. Boken heter "Tidens tecken" och innehåller ett tidstecken för bokstav i alfabetet. Texten jag stilar mig med heter "V som i vatten", även om det inte känns helt tillfredställande att ha rätt i det här fallet.

Boken är hursomhelst en bra julklapp. köp den här (kommer i höst), t ex. Förlaget är Santérus och redaktörer Anders Björnsson och Björn Rombach

Grodor

Det var två grodor i duschen när jag klev in i den igår. Eftersom de inte gillar varmvatten fick jag lyfta ur dem innan jag kunde duscha. Kampen mot naturen är stenhård. Det finns bara en sak att göra och det är att gasa hela huset, igen. På torsdag kommer Denis, mannen med kemirocken och en väska fylld med roliga vätskor. Så slipper vi kackerlackor och diverse annat bös två månader till. Och oroa er inte, grodorna trivs alldeles utmärkt i poolen, dealen är gjord, de får vara i den och vi får duschen för oss själva.

För att inte själva rökas ut håller vi oss borta. Av en händelse kollade vi flygpriserna till Guatemala och fann att de är billiga. Så, på fredag när MJs konferens är över är det vi som flyger dit, 300 dollars för två, inklusive skatter. Yeah.

Igår stannade jag till i Masaya för att prata med möbelsnickarrobert. Jodå, våra möbler är nästan klara. På riktigt. Nu återstår problemet med att frakta dem hem till oss. Det ger sig nog. Vi snackade lite allmän skit om fallskärmsflygning, segling och annat viktigt. Hur det var kom vi in på möbler. Fina hotellet i San Juan del Sur, Piedras Y Olas Pelican Eye, skryter med hur socially-conscious de är och hur de inte är vilket hotell som helst utan minsann vill låta lokalsamhället blomstra. Jo, tjena, möblerna kommer från Brasilien, keramiken från Mexico och maten är importerad. På det hela taget kasst.

Men som Robert mycket riktigt påpekade, "som möbelsnickare i Nicarauga kan jag förstå att de inte köper av oss, för vi är tamigfan hopplösa. Du ser ju själv, som har väntat fyra månader på ett bord och några stolar". Poäng, men ändå. Det ändå finare hotellet, Morgan's Rock, har lyckats bättre. Alltid något.


Morgan's Rock

(o)roligast just nu

Nästa vecka är det stor konferens i Managua. MJ och hennes counterpart på UNDP riggar. Det handlar om turism, men inte vilken som helst utan lokal turism och turismo communitario. Det vill säga, hur turism kan användas som motor för bygget av ett socio-ekonomiskt hållbart utvecklande samhälle (som det nog heter på finaste FN-tugget) - och inte bara på såna orter som har playa, korallrev eller kulturarv utan också på orter som Mariestad, Gnosjö, Laholm och andra ställen som av olika skäl är off (fast i Nicaragua i det här fallet).

Efter den överlånga meningen kortar vi ned det lite. Till konferensen kommer alla. Från här och där. Den ene viktigare än den andra. Minister, ambassadör och chaufför. Som vanligt behövs en fin och stor konferenslokal. I det här fallet fina hotellet. I veckan har det slipats detaljer, bland annat ställdes då frågan om vilken typisk nicamat de kunde servera. Svaret att om det ska vara nicamat kostar det 4$ extra per person. HEPP!

Se där är till att ta tillvara på det lokala uttrycket. Men jag gillar svaret på svaret: Jaha, så synd, välkomna till konferenens workshop om ledande hotells problem att bidra till lokalsamhället. Yeah!

två par stövlar

De beställdes i februari. Två par stövlar, i fint läder från ko med svin på insidan. En vecka skulle det ta. Efter en vecka senare frågade jag efter dem. De var inte klara, det var svårt att få tag på just det läder som var beställt, kunde vi vänta, en månad? En månad senare var läget detsamma. Liksom en månad senare. Men efter fyra månader var de på gång. Jag kom in i början av juni och då stod ett par klara. De andra är hemma i verkstan, sa stövelmakaren. Kom tillbaks på måndag så ska jag ha båda paren här. På måndagen kom jag förbi och se, där var de, båda två. Jag hade lite bråttom och inga kontanter på mig och meddelade därför att jag skulle komma tillbaks på onsdagen. På onsdagen kom jag för att hämta båda paren, men då fanns det bara ett par kvar. Det andra var sålt. Hepp! Men, ingen orsak till oro, på måndag kommer jag att ha gjort ett nytt par åt dig, sa mäster. Och så, i förra veckan, var båda paren sålda.

Ibland går det bara inte.

Salón VIP

Vi var i Managua i torsdags och gick på bio. Vi ser alla filmer som visas, utan dem som är för uppenbart dåliga (observera nivån: vi ansåg Spiderman 3 vara väl värd ett besök - fast det var den inte så här i efterhand - men är det kultursvält så blir det så här). I torsdags ville vi se Guillermo del Toros "El Laberinto del Fauno", men den hade redan visats en vecka och eftersom den inte var varken barnfilm eller holllywood-kass hade den plockats ur programmet. Vi fick istället nöja oss med "El Buen Pastor", där Robert de Niro försökt göra en lågmäld historia i stil med Clintan som bara blev en trött, långdragen historia med en stelopererad Matt Damon.

Men det var inte filmen jag skulle prata om, utan salongen. Torsdag är premiärdag, och den enda passade oss var den som gick i "El Salón VIP". En vanlig biljett kostar 47 Córdobas, vilket är dyrt. (en anställd på Tip Top eller Burger King har en dagslön på sisädär 50, så ni hajar.) I El Salón VIP kostar det 127! Och för det får man nöjet att sitta i fåtöljer av samma stil som de Joey och Chandler har, fast fastmonterade, och små Spirou-klädda kypare som springer runt och erbjuder en att handla diverse mat och dryck från menyn under filmen.

Den som ser på film i El Salón VIP är som alla förstår VIP och behöver inte stänga av mobilen. De köper också redigt av menyn. Alltså luktar det korv och äcklig nachos-ost i salongen. Det är också uppenbart att om det är VIP ska det vara extra AC. Summa summarum, vi satt och huttrade i femton grader med stank av diverse äckligt stinkande så kallad mat ackompanjerade av mobilsignaler och en nollställd Matt Damon. Kul.

Bizniz som alltid

Det har varit få, men buttra, inlägg här å det senaste. Helt rätt uppfattat. Vi är lite deppiga, det är svårt att vara annat så som regeringen med anhang vägrar visa att deras belackare hade fel och istället ger bad-governing ett ansikte. Det sparkas människor högt och lågt. Minister efter minister får gå, mellanchefer och högre och lägre. Det brukar visst gå till så att det kommer en lapp på fredagseftermiddagen där den det rör får reda på att hennes jobb nu är någon annans - vänligen kom inte på måndag.

Och så är det påringningar från regeringsrepresentanter till föreläsare och liknande från diverse NGOer och andra organisationer där vad som ska sägas på en kommande föreläsning, workshop eller kurs och hur är det egentligen med åsikterna, du är väl inte för abort!

Varför sparkningstsunamin pågår? Tja, det minst elaka ryktet gör gällande att det är Daniel med familj som vill samla så mycket flis som möjligt till sig. Ett bra sätt att göra det är tydligen att ha sina (i ordets fulare betydelse) på så många poster som möjligt - helst där det finns pengar. Vad det internationella samfundet gör? Tja, ingenting såvitt man kan se. Varför skulle de göra det - ni tror väl inte att biståndsarbetare, ambassaddito och andra i expatsvängen arbetar för någon "cause" (som det heter i Matrix)? HA! Nej fan, det är den egna karriären som räknas. Som alltid.

Trädgårdnytt

Vår dill- och basilikaskog är numer utbyggd och omfattar också persilja, paprika, diverse chile, aubergine och ruccola.