Corriendo

Un dia sol un dia nieve

14 horas en la cama

El Colegio Sueco en Managua - una escuela fantastica

Trust

Vi har lånat en ful mitsubishi grå wagon under vår tid här. Den har vi inte tvättat eller vårdat invändigt på något sätt, men vi har hällt i olja och sånt. Den var alltså ganska smutsig och vi har funderat över hur vi ska tvätta den. Igår när jag parkerade på parkeringen vid universitetet stod där en man och sa att han tvättar bilar. Jag sa bra! och frågade om den kunde vara klar inom två timmar. Han sa ja. Så, jag gav honom nyckeln och sa att vi ses klockan 11. Han sa ja och började gå mot sina grejer som visst fanns någonstans. jag gick upp till mitt rum och började arbeta. Efter en timme kom jag på att jag gett bilnyckeln till en lånad bil till någon jag träffat i trettio sekunder, bara för att han sa att han kunde tvätta den. Lite hispigt.

Klockan 11 var jag där och det var bilen och tvättkillen också. Han ville ha hundra cordobas. Han fick tvåhundra och ett stort tack för att han inte tagit bilen. Han sa tack för förtroendet. Se där, en lektion i trust.

Sen litade jag på en restaurang och nu har jag diarré. Man vinner och förlorar.

Español

Ahorita el Ericito solo habla Español. Nada de spenska. Muy guay!

Allt börjar med jordbävningen

Taxichauffören berättade igår för mig om "Donde fue el Vicky's" (där Vickys låg). En adress i Managua. Jag vet att vi skrivit om adresserna i Managua förut, det blir gärna så eftersom de är så tiltade. Det här är sista gången. I alla fall, det konstiga med "Donde fue el Vicky's" är att Vicky's ligger där det låg. Igår frågade jag taxichauffören varför det är så - jag undrade om det är för att förvirra oss som är från andra ställen. Det också sa han.

Vicky hade en affär där hon sålde allt, bensin och böcker och annat som är bra att ha. Sen blev hon gammal och stängde, men fortsatte rörelsen i hemmet. Någon annan öppnade där Vickys låg och så kom adressen till. Numer har någon öppnat ett nytt Vicky's.

Men varför är adresserna i Managua såna då, varför finns inga gatunamn, gatunummer? Jo, sa chaffisen. När jordbävningen gjort sitt 1972 så försvann gatorna. Det var kaos och man fick hänvisa till saker som fanns, som träd, containrar, och annat. Och så har det fortsatt. Vi får se hur det blir i Port-au-Prince.

Arte