tisdag, mars 06, 2007

pust

Det är väl fyrtioårskris. Nu har jag sprungit fler än tio gånger under fyra veckor så jag kan säga att jag springer på riktigt, banan är hemsk det är brant brant upp upp och ned och upp och aldrig rakt fram i sex kilometer och första gången tog det tolv minuter längre tid än igår och kanske jag kan springa hela vägen om tre månader och i vilket fall som helst är att glo på mig det ett senaste folknöjet på berget om ni undrar varför jag skriver så här med annan grammatik så är det för att jag läst Lundell och det är väl därför jag hippar mig med att nämna kris. HA!

3 kommentarer:

Anonym sa...

......och värre blir det HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Tomas

Anonym sa...

Heja Patrik !
Jag viste väl att du är en kämpe.
Nyss blev jag 53 och det är inget större problem än så länge. Lite skidåkning sitter fint.
Jag ser dig framför mig när du springer i sån där vacker backe i närheten av kaffet.
M.

Los Zapatas sa...

Ja, Maria, precis där är det jag springer. Där du var lite, ehh, hur ska jag säga, förvånad över hur sol och brant i kombination har en lätt tröttande funktion. Allt för siestan som vi säger.