Det här är Margine. För några månader sen hade hon skrivbordet bredvid MJ. Sen blev hon, som den sandinst och revolutionshjälte hon är, kulturminister. Daniel kallade och hon lämnade sitt jobb för NGOn. Jag har sedan dess haft henns skrivbord när jag lekt arbete.
I söndags intervjudades Margine och var då inte helt positiv, kritisk faktiskt, till att Daniel gav originaltexter av nationalskalden Rubén Darío till sin kompis Hugo Chavez. Ingen följer lagen, skrev i La Prensa att Margine sagt. Nästa dag låg det en lapp från Daniel på hennes skrivbord. Han ville se hennes avskedsansökan. Hon skrev den och gick hem, på utsidan stod pressen och tog foto och bad om kommentar. Med tanke på hur mycket blod som flutit för yttrandefriheten i det här landet är det som nu sker sorgligt, men som den soldat jag är gör jag vad partiet säger åt mig, sa Margine och åkte vidare till Matagalpa. Så var hon inte minister mer.
Som skandalforskare borde jag säga något. Och visst. Två saker.
1. Yttranderätt är inte yttrandeskyldighet. Det finns alltid en social kontext. Jobbar man på Burger King måste man inte hylla Sibyllakorv på arbetstid. Inte heller bör man säga texasgubbe eller bögfrågor om man är minister hos Göran. Även om man får. Det är inte smart helt enkelt. Om det nu inte är värt priset förstås. Jag menar, det kan ju vara värt ett jobb att hoppa upp och säga att Philip Morris gör mördarcigaretter. Eller att Daniel är korrupt. Men det verkar inte vara fallet här, Margine verkar förvånad över att Daniel inte tålde att hon var kritisk mot henne. Det förvånar, ingen regeringschef vill ha ministrar som är emot dem. Inte ens Pagrotsky skulle vilja det. Och nej, jag är inte för några inskränkningar i friheten att yttra sig - jag menar att det är bra att tänka efter vad det är värt att sumpa jobbet för och vad inte.
2. Daniels agerande är klumpigt. Att han vill byta kulturminister förvånar inte. Vilken chef vill ha en en sub som pratar illa om en i pressen? Men man sparkar dem inte därför. Nej, man säger till sin sub att hon ska gå om tre månader, för att göra något vem vet vad. Tills dess ska de se ut som om allt är som vanligt. Sen går suben när tiden är kommen och ger nöjd en presskonferens där han säger att det varit bra men nu dök det upp bla bla bla och Daniel är bra bra bra. Så slipper regeringschefen att ha en minister som går av skämmiga skäl. Så som Jan O Karlsson stannade ett helt år efter debaklet och gick efter gott värv och goda insatser, som Göran på ett ungefär uttryckte det.
Daniel borde lära sig lite smoothness av sina kolleger, Göran och dom. Well, sen jag sett ordförande Persson kanske han borde lära sig av någon annan. Imorgon åker vi till Cuba och jag läser i tidningen att Fidel är på benen igen. Kanske kunde han tipsa lite?
Länk till La Prensa och en artikel om Margine
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar