Hämningskrängaren

Två hepp i ett. När MJ och jag tog oss från Matagalpa till idag så började det smattra bekant från under bilen. Det var stål mot stål och det är ju som det är med det. Så vi gjorde vad vi kan, vi stannade, gick ur, böjde oss och tittade, kände lite på hjulet och jodå, där är en grej som ser ut att vara av. Hmm, men när jag tog i hjulet så satt det fast tillräckligt tyckte vi och fortsatte - ska man till Managua så ska man. Mycket riktigt höll det lätt hela vägen till Managua där MJ hastade in till ett möte och jag fick ett tips om en verkstad. Dit åkte jag. De sa att det var vad jag tror heter krängningshämmaren (låter lite som en del i örat, men vad vet jag).

Varför ska krängningar hämmas, tänkte jag där jag stod och väntade på världens varmaste asfaltsplätt, väl i lä bakom murar. I sätet bredvid mig låg våra två Cubabiljetter och log. Jag tänker mig att på Cuba blir det till att kränga sina hämningar, de kanske kan vara värda tre fyra salsasvängar?

Så togs svetsen fram och och mecken la sig ned på asfaltsgrillen och ryckte och drog och sen sa han, håll här och där låg vi sen båda två och tittade in i svetslågan en stund. Om svetsen var varmare än asfalten vet jag inte, men lagningen ser enligt min proffsiga bedömning bra ut.