De skulle kunna vara tjörnbor, men är matagalpinos. Maximen är densamma däremot, det är inte inkomsterna man blir rik av, det är de små utgifterna. En gång om året frångås den, när det ska köpas ny bil. Det händer sig strax efter kaffeskörden är såld. Då tar matagalpa-patronen sin Toyota (landcruiser eller hilux) av förra årets modell ned till stan. Iklädd sina bästa boots och nystrukna skjorta samt hatt går han bredbent in på Casa Pellas (Toyotas säljställe), pekar på den bil han vill ha och säger, den tar jag, full extra. Sen tar han fram sedelrullen och betalar cash och sätter sig i skinnsoffan och väntar med ett glas rom. Det är ingen slump att Casa Pellas i Matagalpa är det av alla säljställe som går bäst - det enda de behöver göra är att ha rejält med bilar i lager en gång om året.
I helgen var det midsommar och vi träffade några av de ovanståendes söner, de har levt många år i Miami och pratar engelska när de snapsar, precis som de fetthåriga på Stureplan. En av dem, eller om det var hans far, har en ny idé för oräkneliga inkomster att öka på den egna rikedomen med i framtiden. Han har insett att hans finca ligger så placerad att vattnet till Matagalpas vattentäkt rinner genom ägorna. Slutsats: Han PRODUCERAR vatten och måste följaktligen ta betalt. Tre dollar per kubikmeter. Jodå, det är sant.
För en gångs skull har jag redan skrivit att det ska bli så här. Den texten kommer i Svenska humanistiska förbundets årsbok i höst. Boken heter "Tidens tecken" och innehåller ett tidstecken för bokstav i alfabetet. Texten jag stilar mig med heter "V som i vatten", även om det inte känns helt tillfredställande att ha rätt i det här fallet.
Boken är hursomhelst en bra julklapp. köp den här (kommer i höst), t ex. Förlaget är Santérus och redaktörer Anders Björnsson och Björn Rombach
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar