Valtider

Du kommer säkert ihåg vår hopplösa kamp mot elbolaget som vill att vi ska betala för ström vi inte fått och inte får. Kampen går vidare. Vi var i Europa en dryg månad alldeles nyss. Vi lämnade pengar hemma så att Griselda skulle kunna betala räkningarna när de kom. Men, det kom inga. De skickar inte ut några så länge vi har ett reklamationsärende som väntar sa de. Därför blev vi lite förvånade när Griselda ringde häromdagen och meddelade att de stängt av strömmen (hon hade gått några kilometer för att hitta en fungerande telefon. Kabeln är stulen igen och telefonbolaget har låtit meddela att de inte tänker byta den innan jul. Som plåster på såren har det visat sig att det finns lite mobiltäckning en kilometer upp på berget – om man har en annan leverantör än vad vi har).


De är för snabba, så är det bara

Eftersom vi är lite trötta på att laga mat i mörker gjorde vi det enda tänkbara och gick ut. När vi sent omsider kom hem tryckte jag på en ljusknapp på pin kiv, och det vart ljus! Det visade sig att de vise från elbolaget bara stängt av strömmen i halva huset. Så efter att ha flyttat kylen till ett annat uttag var det bara att fortsätta som vanligt. Att det är mörkt i sovrummen gör liksom inte så jättemycket. Roligare än så här blir det knappast. Frågan är nu om vi ska klaga eller om vi bara ska fortsätta med strömmen avstängd.


Om det inte var för trädet så

Harm och jag åkte till Estelí för att titta på bilar häromdagen. Vi ska köpa en till El Castillo och i Estelí finns det alltid bilar. Vi letade runt lite och hittade först en indisk jeep som de två studenterna, som också var med, kanske var intresserade av. Efter någon timma eller så visade det sig att den nog inte gick att starta trots försök med allt från olja till magi, vi fortsatte därför. Magi och magi förresten, de knöt ihop två rostiga vajerstycken med en misslyckad robansknop, slog så två enkelknopar i var ände. Öglorna som bildades stoppade de sen in i dragöglan på Raven och i den andra änden på Jeepen. I öglorna stoppade de in skiftnycklar som skulle funka som mothåll när jag drog jeepen. Det tyckte jag var en riktigt dålig idé – low tech när den är som sämst.


Land Cruiser Hardtop 4x4

En bra metod att leta bilar i Nicaragua är att fråga vem som helst man möter om de känner någon som vill sälja en Land Cruiser (eftersom det är vad vi letar efter). Vi hittade några som kanske kunde sälja några. En var inte hemma och en visade sig bo i La Trinidad. När dagen började bli sen åkte vi hem, via La Trinidad. Land Cruiser-mannen i La Trinidad var inte hemma men vi hittade däremot en gammal Lada Niva som intresserade studenterna. Den är vit och ful och eftersom de köpte den dagen efter vet vi också att den luktar illa. Bra gjort av dem och lycka till. Hur de klarade av de legala bitarna vet vi inte, och troligen inte de heller. Mitt tips är att sagan om Nivan fortsätter.


Rizo-kaos

Dagen därpå åkte vi åter till Estelí och fastnade på vägen ut ur Matagalpa Det var presidentkandidat Rizo som var på besök och polisen gjorde sitt allra bästa för att skapa kaos ur ordningen. De lyckades. En timma senare var vi förbi och lite senare i Estelí där Don Armando väntade med sin Land Cruiser. Vi tog den till ”svenskens bilverkstad”, ja Jonas som har verkstaden är svensk, där de tackade för chokladen vi gav dem, kollade på bilen och rekommenderade att vi inte köpte den. Det gjorde vi inte. Don Armando blev sur.

I La Trinidad fick vi kontakt och tittade på en bil, men den var så extrautrustad att, ja den var liksom för mycket. Jakten fortsätter. Vilken dag som helst hittar vi nog en.

Jag sitter och för över vår bokföring till datorvariant. Det är sådär skoj. Idag har jag fört in de anställda. Tolv stycken, jösses! Det börjar bli organisation på riktigt. Bland de absolut bästa vi gjort är ändå att införskaffa en whiteboard. Vi har delat in den i tre delar. En del är fält där vi skriver vad Harm och jag ska göra. En del är vad andra ska göra och den tredje är en veckoplan. Och, osannolikt nog, med en gång det stod där vad jag ska göra de närmaste dagarna blev hjärnan helt avslappnad. Snacka avlastning. Tillsammans med en nyanställd chaufför/distributör/säljare är vi nu nästan som lediga. Vi kan till och med tänka. Varför står inte det tricket på sida ett i alla managementböcker istället för all annan skit där står?


oj

Livet här är som ett datorspel. Att köra bil är att vara beredd på vilket som helst hinder, hela tiden och på riktigt. En flock kor på Storgatan, ett borttaget brunnslock, bilen framför som saknar bromsljus eller en mötande bil som fått fel på styrningen. Och vad som kan hända när människor får det minsta otydliga instruktioner. Jag pratade med vår trädgårdsmästare om att det skulle vara bra med några odlingsbänkar i ett soligt HÖRN av trädgården. Kanske det hörnet, eller det, sa jag och pekade på de båda hörn jag tänkte mig. Visst sa han, lita på mig, jag fixar det under dagen. När jag kom hem hade han gjort en stor och fin bänk (eller heter det säng?) där det var utmärkt för att odla kryddor och sånt, menade han. Och visst var det en bra plats, förutom att den fanns exakt mitt i gräsmattan. Jamen, det är mest sol där sa han. Min kommentar om att det är mer sol mitt i vägen tyckte han var taskig, och det var den ju. Nu är den i alla fall flyttad, men hålet finns kvar. Fast det växer väl ihop på en vecka eller så.