Vit och röd hummer

Studenterna vällde ut på gatan och eftermiddagssolen uppblandade med en och annan utarbetad lärare och in i bussar, bilar eller på diverse rullbräden. En campus vilken som helst men i det här fallet UCA (Universidad centroamericana). Jag väntade på MJ som varit på möte. Förvånande nog blev jag sugen på att arbeta på UCA. Förvånande då jag just sluppit ut från ett annat uni där det finns lite för få personer att tycka om och för tråkiga och sura intriger för att jag ska längta tillbaks. Kanske är det studenterna och den där känslan om framtid de ännu vårdar som lurar en?


La Costeña

Bilen luktade salt för den var hyfsat full av salta kläder sen vi varit på Corn Islands. Det i kombination med de fynd jag gjort i den vinbutik (som ett systembolag fast med bättre spanska viner!) jag hittade när jag körde fel i Managua gjorde eftermiddagen till en glad eftermiddag fast det var tisdag.


Corn Island, den stora

Majsöarna är två och ligger i karibiska havet ungefär sjuttio kilometer från kusten. Den stora är stor som Häron ungefär och har flera vägar, taxibilar och flygplats. Den lilla är stor som Marstrandsön, har inte heller bilar och är ungefär lika otillänglig utanför den bebodda delen som består av en trehundra meter lång cementerad stig med hus på ena sidan och strand på den andra.


Färjan

Guiderna säger att den lilla ön har bättre dykning så vi tog färjan dit. En halvtimme senare sisådär var vi på dykcentret på väg mot första dyket. Dykningen ger jag sju snorklar av tio på skalan:


Folk segar som vanligt

Tio: Bazaruto, Moçambique
Nio: ProDive, Stora Barriärrevet
Sju: Zanzibar
Sex: Väderöarna en strålande, stilla septemberdag
Fem: Dominikanska republiken och Alicante
Tre: Klädesholmen en blåsig oktoberdag i våtdräkt
Ett: Långedrags hamn under en mumm36 i augusti.

MJ dök precis så bra som alla DykPatrik utbildar gör och vem hade väntat sig annat. Skönt med buddy!


Lätt, lätt, lätt


Världens bäste dykinstruktör

Förutom att dyka åt vi hummer. Varje dag faktiskt, ibland flera gånger. Den på bilden serverade de med kokos i gallo pinton, gott!


Hummer, gallopinto och banan


Kanotad skalman

Och medan vi satt där på stranden och väntade på maten såg vi ned i en kanot och hittade en fångad sköldpadda, utrotningshotad och skyddad som de är. FY. Fiskaren kunde släppa den om vi ville betala den sa han. Också ett sätt att skaffa pengar. Ett gyllene tillfälle att visa hög moral. Och mycket riktigt var kanoten snart omringad av skäggiga och eller piercade yngre backpackers som iklädda nike-kläder och dyra solglas ondgjorde sig över fiskaren. Och se, som vanligt segrade den goda sidan … sköldpaddan fick sin frihet och i Nordsjön fiskar vi torsken till utrotning. Sött.


Strandad skalman

Bland det mer minnesvärda under våra tre dagar på ön var vårt besök på Paulas restaurang. Paula är från Rom och hon äger och är ”den italienska restaurangen”. Gäster måste boka, via radion i dykcentret, minst 24 timmar innan och passar gästerna Paula kan man få gå dit och äta. Det är lättare sagt än gjort för hennes hus ligger på andra sidan av ön och för att komma dit måste man alltså gå igenom djungeln i mörkret. Det finns fler än en stig så den som gissar bäst kommer fram. Meny finns inte heller utan man äter vad Paula känner för att laga till och är nöjd. Maten kostar U$ 12,50. Viner kan man däremot välja mellan, flera italienska och bara italienska (helt fel tänkt säger MJ). Stället är såklart alltid fullt. Efter en djungelpromenad med våra nyinköpta kinesiska ficklampor (våra låg i bilen) bland kokos, grodor, andra djur och vemvetvad kom vi dit, åt vår middag och det var gott, gott. Mest för att vi inte ätit italienskt på så länge och för att hela idén ju gör en så utvald liksom. Smart. Hur det nu är med italienskt vin var hemvägen lättare på något sätt.


Strandpaus i fjortis-tshirt

Ön är som sagt liten och där bor inte många, inte heller finns det många turister. Så det är med viss förvåning vi noterar att så gott som alla båtar har en, eller lika ofta två, nya eller hyfsat nya 200-hästars Yamaha utombordare bakpå. Hur har de råd? Tja … den vita hummern, kokainet, passerar förbi i faggorna på sin väg till marknaden sägs det. Visst är det härligt ändå.

Just det, vi fick tv-utbud igår. Två månader utan tv. Nu har vi femtio eller så kanaler och det är inget på någon av dem. Men Griselda är nöjd. Igår var Ricardo, tre eller fyra år och hälsade på hemma hos oss. Han hittade ett mandarinträd. Och så dykbilder:


öh?


Brännas


Skorsten


Lägg av


Stick


Tagg


Stim

Dagen då vi väntade på flyget hem låg vi på den här playan och slappade i skuggan med några öl ända tills polisen kom och meddelade att det inte fick säljas öl på grund av regionalvalet. Hårt.


den här playan