För att det lät så bra

En morgon i bilen på väg till platsen där jag låtsas arbeta. MJ och alla andra som brukar vara där är i Managua på en sån där organisatorisk lek som kallas konferens. Där sitter de med pannorna i någotsånär djupa veck och definierar återigen vad målen är, upprepar visionerna och gruppratar om hur de ska kunna kommunicera bättre. Och allt håller på allt för länge så alla blir irriterade istället för stärkta och på kvällen bitchas det om chefer och medarbetare och ja, det är som vanligt i också den här vanliga organisationen. Och som vanligt är chefen den enda som inte fattar varför de här lekarna pågår och tror liksom på dem på riktigt och det är därför de håller på alldeles för länge.


En buss

Nå, jag var följaktligen ensam i bilen. Efter att ha lidit mig igenom mexikanska CNNs rapport om tillståndet i en mycket utvald del av världen till frukosten, blev radions meddelanden om hur jag kunde leva i paradiset om jag bara tog till mig den där Jesus lite för mycket att ta och jag tänkte att jag kanske skulle stänga av radion. Jag menar, Jesus klockan 0645 är för mycket för de flesta och när de blandade in också anden blev måttet alldeles fullt och jag tryckte in en cd med Ulf Lundell.

Jag tänkte att han nog kunde vara en god motvikt till sektmässandet. Han var ju ändå långhårig på sin tid, söp och rökte gjorde han också, lite Dylan på svenska. Borde funka tänkte jag. Ja, jag tänker inte alltid så klart och nytert om morgnarna.


Löv

Öppna landskap sjunger han och jag hamnar liksom i koma och kan inte komma mig för att trycka framåt (jag saknar rattkontroll till cdn) när jag ser ut över det öppna landskapet. Istället börjar jag så sakta tänka på vad han faktiskt sjunger och hur det kunde komma sig att låten blev så populär. Uffe var väl packad när han skrev den så det lönar sig knappast att skälla på honom, den gamle sexisten. Jag kan riktigt se honom där han sitter och fyllesover i bilen på väg till Österlen (eller om det nu var på färjan till Gotland). Mellan nickarna tittar han upp och ser ut över landskapet. Och visst, gör man på det viset och har en jävla massa tur är landskapet öppet.


Gammalt träd, vassa taggar

För alla oss andra är det en förfärlig massa skog, även om Gudrun visst gjort sitt bästa för att rensa upp lite i granhelvetet. FÖRUTOM vid Sandhammaren, sydväst om Brandskär, vid Östergarn och de återstående åkerdelarna i södra Sverige där några promille av svenskarna är ibland. Där har Uffe varit och det är väl det han skriver om, gott så. Men de andra, de som ville göra sången till nationalsång. Vad tänkte de när de satt i skogen eller instängda i lägenheten eller i villastaden och ruvade framför Lottodragningen?


Det är inte sombreron som är sned

Tänkte de på hur de kände igen sig i det där att de trivs bäst i fred och frihet? Jaha ja, jo jo, fred är det ju gott om men friheten? Mja, kanske det. Så länge ingen jävel tar på sig fel färg i tv eller pratar om sånt man inte ska prata om eller varför inte helt enkelt säga det rakt ut: jävla Bodström och hans superparanoja. Vad sysslar han med? Varför vill svenskarna som bor i bland det mest säkra av alla länder ha så förtvivlat mycket säkerhet och så förtvivlat lite försvara sin frihet och alla vet ju väl att den som bränner brännvin själv inte bara åker dit utan också alkostämplas. Men visst, det funkar ju att sjunga om någon annans frihet på en kräftskiva sådär lagom rebelliskt vid bordet där de flesta sitter och gör sitt bästa för att inte visa att de är mänskliga innan de fått tillräckligt med snaps i sig. Det är frihet det.

Sen kommer Rom i regnet och när Eva Dahlgren sjunger ”rom så ljus och len” tycker jag att Uffe är bra igen. För att det lät så bra.