måndag, mars 20, 2006

Kommentera

Jag har fått kommentarer från några av er att det är svårt att kommentera på bloggen. För det första, tjugo träffar om dagen som inte är jag!, det är kul. För det andra, det är inte alls svårt: klicka på kommentera under en post, skriv din kommentar och klicka sen där det ska klickas. För det tredje, ni måste inte kommentera. Bara om ni vill. Säkerligen har jag svada så det räcker - det vet jag att ni tror om mig.

På torsdag går bussen till Chiapas, utan dator. Ryggsäcken är packad och följaktligen är det backpacking som gäller. För mig. MJ flyger och bor på nåt konferenshotell. Så kan det vara. Så medans konferensen pågår ska jag backpacka runt i fyra dagar och ha det najs. ELLER så gör jag som dykchefen säger och tar bussen direkt till Yucatán och dyker cenotes. Men det innebär sisådär ytterligare två dygns bussresor och två dagars dykande. Med andra ord är det mer än värt det. Men jag ska återkomma i frågan efter de två dygnen till Chiapas. Det kan ju hända att sex dygn buss på tio dagar är lite mycket även om det är cenotedykning på gång.


Vår kompis i mangoskålen innan den bajsade

Nu, just nu, sitter jag och ser på ett USAiskt matlagningsprogram. Se där en omöjlig kombination av ord. Det de visar påminner ganska mycket om att slamma hus som jag sett han mysmysmyskonrad på tv göra det (eller om det var en spis och mysmyslennart). Man tar en smetig smet och blandar med goijiga gôror och sen blandar man i lite halvfabrikatköttprodukter och avslutar med mycket, jättemycket, sån där orange plastost. Sen, slam, in i ugnen och reklam! Tjohooo, de visar förlora-vikt-reklam-produkter-som-verkar-SÅ-BRA. Och vi är tillbaks precis i tid för att se joxet komma ur ugnen. På med MER ost och sen in i ugnen för den sista touchen. Förvånansvärt nog sprejar de inte grädde på, det som är så gott. Men hon som smetar skriker fantastiskt mest hela tiden och då är det nog bra. Tänk på det nästa gång ni klagar på Tina. Oh, yeah (säger hon också). Oh no säger jag och tittar vidare utan att veta om jag ska skratta eller spy. Skräckkomedi när den är som bäst.


På promenad på hemmafincan, som alltid i diskreta kläder

Den som vill får gärna gästblogga i kommentarerna. För att förekomma så ger jag här några svar. Ja, andra kan se era kommentarer. Nej, jag kan inte redigera dem men jag kan ta bort kommentarer ni gjort men inte gillar vid närmare eftertanke. Jag hoppas subcomendante Marcos skriver några ord.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej nu när jag hittat kommenteraknappen, kanske man kan ge kredit för att man får följa med i "cybern" på en resa som heter duga. Du inte bara skriver fyndigt, du tar fyndiga/snygga bilder också. Samt beskriver platser så man lätt kan föreställa sig hur det är "däröver"

Återkommer till din plats i cybern med jämna mellanrum, för att se hur ni mår o vad för strapatser ni härnäst tänker ge er på.

Anonym sa...

Äntligen lite tid över för att kolla in Zapatisternas liv och leverne.

Kan tänka mig att ni, som ättlingar till den gamle hjälten Emiliano Zapata Johansson möttes med stor respekt i Chiapas.

Ser fram emot att höra om cenoteupplevelserna. Skulle det vara så du inte tyckte att tiden räckte till så får du dispens för denna gången men bara denna gången.

Jag gillar det som står här nedanför "Choose an identity". Jag väljer.......hmmm...nä fan jag tar mig själv.

Gaby hälsar oxå.

Los Zapatas sa...

Mycket riktigt, tiden räckte inte. Men vi ska till Roatan om några veckor, och så tar Tomas och jag några dagar på majsöarna i början av maj. Ska du med?

Zapata är ett mycket bra namn att ha i Chiapas, fast Henrik Larsson är ännu bättre. Men vi nöjer oss med Zapata. Och Johansson. Bättre blir det inte.