Los Zapatas: Deurbaniseringsprocessen och San Juan del Sur

Vincent nio år var förbi igår. Efter ungefär tre minuter frågade han om han fick ta en citron. Visst, det står ett fat i köket. Nej, från trädet! Trädet, vilket träd? Citronträdet ni har i trädgården förstås. Jaså, jaha, javisst. Och han gick till trädet utanför köksfönstret och tog en citron. Och sen visade han mig de femton eller så orkidéerna han hittat under sin tvåminuterstur runt huset, och de fyra chiliplantorna som står i rabatten (de var alltså inte ogräs). Sen gick vi och kollade på myrorna som bor där i stacken, längst ned i trädgården. Hepp!

Uppenbarligen är det olika saker att bo i hus och att bo i lägenhet. Vi visste det och fattade inte alls utan har bott i huset som om det är en lägenhet. Där huset slutar finns en terrass, som en balkong. Efter den börjar det där andra området där allt är grönt, där har vi inte varit. Det visade Vincent alldeles tydligt genom att peka på träd, buskar och lite annat som fanns. Han ser inte bara grönt utan olika nyanser, arter och sorter. Tillexempel sa han att från ena hörnet av trädgården kunde man se ett berg han bestigit. Å fan, vem är ungjäveln, Linné? Nästa helg ska vi gå upptäcktsfärd i trädgården (den kommande kan vi inte för vi är på la islita de Maíz och dyker). Kanske kan vi till och med hänga hängmattor därute i det gröna. Och jag bett Vincent ta mig med på turer i terrängen, han verkar gilla att håna mig och vem är jag att missunna honom det enkla nöjet.

För övrigt har vi haft en slitig helg i San Juan del Sur (bilder längre ned). Hav med solnedgång i väster och praktisk frånlandsvind, tomma stränder och god fisk- och skaldjur. Som Alicante på femtitalet om man får tro bilderna vi sett. Och om en tio år eller så lär det vara som Alicante idag, fast helt förstört, sålt, köpt, våldtaget. Som någon sa, i San Juan del Sur finns fler mäklare än skolbarn. Och jo, gringos åker runt i sina hyrda bilar och claimar landet som Karl-Oskar på sin tid och med ungefär samma respekt för urinvånarna som han. Dessvärre tar de inte med sig astrakaner utan McDonald’s. Här syns behovet av en stark, självständig regering med en medveten politik och perspektiv längre än den egna fickan. Ett behov som blir större och större och större och som inte möts alls. Jag träffade en irländare för några år sedan som ville starta företaget ”Good Govenment”, vars affärsidé skulle vara att administrera länder mot en avgift på tio procent av BNP vilket han menade är bra mycket mindre än många regeringar stoppar i fickan eller klantar bort. Det är svårt att säga emot alla gånger.

www.playaelcoco.com.ni
http://www.nicatour.net/en/nicaragua/laflor.asp