Dolly, Linda och Kent

Den elfte februari fick jag ett mejl från Ola. Han var nyanländ till Managua och hade med hjälp av okänd rödhårig fotograf på tv4 (vem är du?) fått nys om den här bloggen. Ola berättade att han, Johanna och Dolly skulle vara här i tre månader eller så och kanske vi skulle träffas och leka? Det gjorde vi och det var kul och igår åkte de hem. Redan!

Deras hemfärd är på sitt sätt det roligaste just nu. Ja, inte att de åkte hem, men hur. Det började med att de bokade ett hotell på little corn. Och sen ändrade de sig och bytte hotell. Istället för att säga det till det första hotellet ljög de och sa att Dolly fått örontras och att de inte kunde åka. Snullet då att de satt bredvid ägaren till det första hotellet på båten över till ön. Så många små, ljusa, barn som heter Dolly i sällskap med tre blonda vuxna finns det inte. Nånstans här bytte Johanna och Ola till Linda och Kent, oklart varför. MJ som ju inte är svensk kan inte förstå varför det är så jobbigt för oss att säga att vi inte vill ha det som någon säljer, och kanske har hon rätt, för jag hade nog också kunnat ljuga - men inte kallat mig för Kent, märk väl!

Nå, på något sätt kom de av ön och vidare mot Managua och Sveriges land. Det gick bra, trots att KentOla tappat sitt pass några veckor tidigare och såvitt jag vet är de nu lyckligt i Stockholm. Vi ses!