Och det pågår

Hur samma nation kan framställa såväl jamon serrano, sangria, arroz a la banda och Union Fenosa är obegripligt. Ännu ett spanskt mysterium. Igår kom en bil från dem hem till oss, en man klev ur med en stor avbitare i näven och stegade med raska, så kallat manliga, kliv fram emot vår elmätare. Just när han siktat in sig och skulle klippa hann Criseyda fram och frågade vad han gjorde. Jag stänger av elektriciteten, det är inte betalt, sa han och lyfte åter tången. Det är det visst, kontrade Criseyda och bad att få se på hans arbetsorder. Det fick hon, konstaterade att den gällde ett annat gult hus (ett system med fungerade adresser är något för Nicaragua att ta ställning till, igen). Hon sa att det var ett fel hus men blev avbruten av själva klippet. Sen åkte bilen iväg, med både man och tång.


Vi behöver bättre kameraobjektiv

Criseyda sprang några kilometer till första bästa telefon och ringde mig och eftersom MJ så listigt var i Managua var det bara för mig att älga ned till Union Fenosa och sätta mig i kön. Efter en timma kom jag fram och så började cirkusen. Det var på det hela taget ganska roligt om jag inte varit så trött på kafkaprocesser kanske jag hade kunnat le. Istället satt jag där och tjatade mig till slut fram till människan som är ansvarig för servicebilarna och han ropade upp en bil och gav dem muntlig order att fixa till våra kablar. Och se på fan, det gjorde de några timmar senare! HEY!


Paradisblomma, tror jag den heter

På vägen hem mötte jag Criseyda och i den allmänna glädjen över att ha slagits mot draken sa hon att hon gärna ville låna tretusen c$ (cirka 1300 kronor). Hon ville köpa säng till sin mamma och till sin äldsta dotter, de sov nu på golvet och eftersom mamman är lite sjuklig ville hon att hon skulle sova på annat än cement nu när vintern kommer om några veckor. Vafan!, så vi åkte först hem och slängde upp våra gästsängar på biltaket och lånade dem att sova i så länge, sen fick hon de tretusen i lån. Det var dagens goda gärning.


Minst ett mycket bättre behöver vi

Skuldkänslorna för Criseydas situation efter att vi åker härifrån är annars ganska stora. Vi borde väl säga något till henne snart, eller snarare borde vi redan ha sagt något. Men vi har en plan.

På det viset pågår det, fåglar och andra djur är överallt i överflöd. Det är ändå lite speciellt att lyfta ut skorpinioner och smågrodor ur huset och att se sin laptop bli attackerad av myror.