Bo i nytt hem

Vi bor nu i det hus som finns någonstans längre ned i bloggen. Fast det är nymålat. Åt det gula hållet. Vitt inne. Det luktar mycket färg och är nog fint men det har vi inte riktigt sett för vi har inte varit hemma då det var ljust. Jo jag har en dag, men jag var bissy med att prata med en kylskåpsreparatör som lagade den nya kylen. Han kom hela vägen från Managua och det är inte så lätt att hitta, ännu svårare när jag förklarar. Men han kom och kylen fungerar.

Från köksfönstret klockan 0605:


Hus alltså. Det finns ingen portkod till trädgården! Det är ju scary. Hus ligger liksom i markplan sådär otäckt. Vi bor där i huset med vår lånade säng och, ja, det är vad vi bor med. Om bara några veckor nu kommer nog containern. Det är rätt ok att bo med bara en säng, men det hade inte varit dumt med någon lampa, vi har lurat på att läsa i sken av mobilen, men så köpte vi en spotlight. Otroligt praktiskt med ljus. För övrigt känns det lite som gröna vågen att bo där vid 138 km-skylten, en kvart från Matagapla, på berget, i blåsten. Fast ändå inte, för inte hade grönavågarna kaffeplantage inpå knuten? Men det är ett kooperativ. Jojo, men kaffet säljs för en dollar (us) kilot och det är ju inte så att plockarna blir rika direkt. Inte alls faktiskt. jag tänker närmast på Vredens druvor och annat.

Fälten runt Matagalpa är fulla av kaffesäckar - färggrant - och transporterna vidare till vart kaffet ska fyller vägarna. Vi pratade med ett belgiskt (eller om de var holländare, de ser ju likadana ut allihop där uppe) äldre par som varit ute på ruta de cafe med Matagalpa Tours. Det var jättebra sa de. MJ arbetar med dem så de lär bli bättre. Om jag inte är helt felunderrättad finns det snart ett kulinariskt lexikon och så kanske man kan komma att köpa sig en bit av en kaffeplantage, på sånt där abbonemangsvis som i vinländerna, och varför inte ta en tur med häst från finca till finca några dagar. Det ska vi snart.





San Rafael del Norte är en by med stolta anor. Där bodde General Sandino och därifrån ledde han sina trupper mot Somoza och us marines när det begav sig på 20- 30-talen. Sen sköt dom honom och nu är det museeum i byn. Barnen spelar fotboll.





Och så åkte vi vidare till Concordia och något möte som jag kunde skita och flumma runt på båda gatorna och prata med hästar och två killar som la om basketbollplanen. Den är klar i nästa vecka. I dalen mot Estelí körde vi, bråttom var det och vi hade inte riktigt tid att stanna men det borde man. En flod i mitten och så kringlar sig dalen fram där från ände till ända och det var så där vackert att jag bestämt mig för att köpa frön (tullen tog de jag fick ...) och odla örter. Är det han Sundström som gör så här eller har jag sextitalistkris? Nå, det är gott med koriander. Skit i vilket. I Estelí hämtade vi vår bil. Nu har vi den. Återstår bara försäkring och nummerskyltar.

Michil som bott i Brasilien de senaste åtta åren eller så är upprörd över det sanslösa ingreppet i den personliga integriteten, ja med att man MÅSTE ha skyltar och försäkring på sitt fordon. Och det är ju lite sant, inte fan är nummerskyltar det bästa sättet att kräma in stålar till staten i ett land där vägarna är sjukt dåliga men där de fina utländska entreprenörerna, svenska stora välkända entreprenörer till exempel, tar ut mer pengar per meter väg än de gör i Europa och USA (fast de ser till att inte göra underarbetet ordentligt så vägen behövs repareras ofta). En effekt, förutom att vissa blir rikt rika, är att det behövs fyrhjulsrdrift och tåliga fordron - som såklart få har råd med. Alltså måste de fattiga betala dyrare än de behöver för sina transporter av varor och sig själva eller helt enkelt inte transportera sig alls. Det är god grund för utveckling det. Ska det så svårt att fatta att det är falskt matematik?