torsdag, maj 15, 2008

Crying Face

Igår skrev jag in mig på Bally Total Fitness Center Managua. Fyra månader för 120 usd. Det är som ett vanligt svenskt gym, ungefär. Lite högre volym, lite varmare, lite äldre prylar. Spinning som jag är mest intresserad av kan man ägna sig åt 0500, 0600, 0700, 1730, 1830 och 1930.

Tjugo över fem igår klev jag in i gymmet. På utsidan hade temperaturen börjat dala i tidig skymning, inne var det fortfarande cooking. Ute skulle jag tippa på cirka 35 grader, inne kanske bara 30, men vadå, det är ett gym, man gör varma saker där!

Cyklarna är gamla Schwinn, såna som SATS hade förr, rättare såna som Olympic hade förr, innan de blev SATS, de svarta. Lite glappiga men på det hela taget ok. Spinninglokalen ligger ovanför gymmet. Där var inte kallare. Men jag såg en stor luftkonditioneringsgrej i taket och lät den mig lugna mig.

Lokalen började sakta fyllas och så satt vi där, ett femtontal spinnare, och trampade lätt. Det var varmt. Instruktören kom in, drog på reggeaton på full volym och högtalarna protesterade inte ens, utan bara stompade sprucket. Det hade jag väntat mig, vad annars liksom? Vad jag inte väntat mig var att señor instruktör skulle fråga om vi verkligen ville ha AC på – och än värre, folk verkade tycka det var onödigt.

Passet startade alltså, utan AC. Självklart sa jag inget, men som jag inte kört ett pass sen september var jag lite lätt orolig. Nå, jag ville bli trött, jag ville svettas och man kan ju köra lätt också. Sen hände det här på ett ungefär.

Instruktören (utan mic) hojtade något därframme, ibland bytte han låt genom att gå och byta manuellt på stereon i hörnet. Då sa han inget, varför prata när det är tyst. Tekniken runt i salen var ehh, varierande, men det sket instruktören i, varför instruera när man kan hojta på själv? Själv svettades jag och var trött där jag körde mitt pass. Varmt!

Häromdagen försökte vi få Erik att dricka apelsinjuice, han skrynklade ihop ansiktet helt – men drack. Där jag stod och led i värmen förstod jag av min spegelbild varifrån han fått sitt crying face. Då förbarmade sig fascisten där framme och startade luftgrejen, jaaaaa. Den tog knappt men ändå, lite svalka är bättre än ingen.

Sen var passet slut, mer vatten – imorgon är det nytt pass.


Tredje klunken är mindre sur. För övrigt första bilden med en tand, även om den inte syns

1 kommentar:

kaa et jeando sa...

Congrats to the gymnast, and also to the toother!

We miss you all! (But you already knew that...)