Cris har kommit

Såja, nu har Criseyda anlänt Managua och det är lite ordning. Erik är med henne några timmar om förmiddagarna och några om eftermiddagarna. MJ kommer hem för lunch och jag jobbar hemma. Det funkar fint. Förutom att det är hårt att sluta leka och börja jobba. Putt putt.


Gröt är gott

Huset är också på det hela taget bra, helt nytt liksom möblemanget. Men nytt är inte alltid bra. Det finns uppenbarligen olika kvalitet på byggen. Tar man tag i något lite för hårt har man det i handen, duschar skrånglar (men har varmvatten, vad man nu ska med det till), mikro funkar och det finns flera grannar som är trevliga. Två sovrum och två badrum uppe. Nere kök och ett rum med badrum till Criseyda samt vardagsrum och just det, en gästtoalett.


Härlig uppfart i tropisk radhusmiljö

Hundrafemtio meter från infarten till området ligger Galería Santo Domingo, Managuas största, nyaste och finaste köpcenter. Det är skönt. Mellan oss och dem ligger en barrio kvar i väntan på expropriering. Där bor fattiga. Kontraster är ju bra sägs det. Nå. Från barrion sprids över nejden en doft av bränd plast. Det hela är mycket enkelt, plast finns överallt. Mat behöver lagas. Plast brinner, man bränner plast.

När Mj kommer hem vid femsnåret brukar vi gå ned till poolen och ta ett dopp. Erik dricker inte så mycket av vattnet längre - vi har bestämt att det nog är ganska ok kvalitet på det. För, antingen bada i poolen eller i svett. Nu kan han hoppa mellan oss och ta något simtagsliknande för att ta sig in i nästa famn.


poolpaus

En annan granne är en stor kyrka av någon sort. Där sjunger de mest hela tiden. Och på helgerna flippar de ut alledeles. I lördags natt var det inte psalmsång, inte skönsång och inte bra musik på full volym utan kristna-sånger-karaoke-utan-sångröst på überfull volym hela natten. Allt ackompanjerat av raketer och bomber som startade billarm, tuppar, hundar och småbarn var och varannan stund. Man kan säga mycket om Sverige, men tyst är det.