I paddtider

Slitigt

I affären hittade vi fisk- och ostronsås, bambuskott, cocosmjölk och andra såna där livets nödvändigheter som vi inte sett på åtta månader. Det är det bästa jag kan säga om Costa Rica – det finns grejer där. Det är dyrt, jättedyrt, femton dollar för mat och pilsner. Hisnande. För övrigt ser det ut som Nicaragua, fast med bättre standard. Resan från Latinamerikas fattigaste land näst Haiti till Centralamerikas rikaste land, Costa Rica(Centralamerikas Schwwiz som de lätt godtroget kallar sig), innebär som med alla landbyten en passering av tullen.


Ryggsäcksfynd

MJs pass är nytt och den fina spanska ambassade glömde informera om att hon måste ha en stämpel i det som visar att hon rest in i Nicaragua. Det hade hon inte, och utan en sån fick hon inte komma ut. Men det var inga problem sa de, det är bara att åka till Managua (tre timmar bort) och fixa en stämpel. Det ville vi nu inte och efter lite snällt prat, mörka blickar och tålamod fanns där en tullare som kunde tänka sig ringa till flygplatsen och be dem hitta MJ i datorn. Det tog bara några timmar och vi var igenom och kunde efter ytterligare timmar med bilutförselkrångel köra söderut på Costa Ricas del av la PanAmericana. Den är sämre än Nicaraguas, å andra sidan är la PanAmericana den enda väg som är bra i Nicaragua.


La bandera Española

I alla fall, välståndet märks genom att det finns mer lastbilar, bättre bilar, målade hus, och mer självsäkra, utbildade människor. Och så talade de engelska. Ganska udda känsla att behöva tolka engelska för spanjorer i ett spansktalande land. De borde kanske åkt till Miami istället.


Flygfä

Costa Rica ser ut som Nicaragua, fast det finns liksom mindre. Så här: vi var vid vulkanen Arenal, Centralamerikas mest aktiva vulkan. Vi tittade på den och den brummade och det ramlade stenar efter sidan och om natten glöder lavan fint. Runt vulkanen finns oräkneliga hotell, varmakäll-badställen, souvenirshops, turistbyar, gringopensionärsbyar, campingplatser och så vidare. Massa tillfällen till vulkanturism alltså. Och bra utfört dessutom. Fast dyrt, jättedyrt. Som i Europa, men med bättre service.


Arenal

I Nicaragua, till exempel vid vulkanen San Cristóbal, en av Centralamerikas topp-fem mest aktiva vulkaner – också den närmast perfekt konformad – kan man också stanna till, man kan fråga bonden om man kan slå upp sitt tält och sen är det bara att gå upp mot kratern och titta. Brevid vulkanen finns sju andra vulkaner, och ett fält med puttrande lera som luktar svavel. Men jag ska inte vara elak, det finns tour operators som kan fixa en del turer också. Inte så utvecklat men med potential med andra ord.


Ned mot vattenfall, helst utan fall

Och det är inte nog med det. En halvtimma från San Cristóbal finns León, en gammal Nicaraguansk huvudstad med vackra koloniala hus och en spännande historia, bland annat från revolutionen (Somoza avrättades där, till exempel). Tjugo minuter västerut finns Stilla Havet med playor och fiskebyar med god och billig mat. Vidare finns regnskogen någon timma bort, Två magnifika och stora insjöar och en timmes bilväg bort Managua, och så vidare och så vidare.


Cobra falsa

Poängen jag så lokalpatriotiskt försöker häva ur mig är att i Costa Rica behöver man betala mycket för att se mindre, och resa längre mellan olika, sämre, mål. Regnskogen tillexempel är mer regnskog här. Men turisterna åker till Costa Rica. Jag förstår dem, det är enklare, det är mer annonserat, det är på många sätt bättre. Många vill också att det ska vara bättre oavsett hur det är. Våra vänner spanjorerna som vi reste med var tillexempel helt blinda för att ett vattenfall vi badade under (för sex dollar) var närmast exakt likadant som det vi badade gratis i en kilometer från vårt hus, de visste att Costa Rica är mer flashigt och se, då var det så. Konstruktionens makt är stor.


Kolibri

Resan var som jag föreställer mig det är för någon som bor i Afghanistans bergsmassiv som är på resa i Sälenfjällen när hon inser att oj, jävlar vad de har turism här. Vilken potential vi inte utnyttjar hemmavid. Men inte kan man äta potential. När min angolanske vän och jag kom till Johannesburg började han gråta när han såg vad som borde finnas men inte finns i Luanda och när vi landade i Geneve var han tyst i timmar. Sen sa han att det var kallt. Där fick dom sig!

Nog om det, Costa Rica är fint, åk dit. Men stanna inte i allinclusivekomplexet utan ta vägen över Nicaragua, det är det mer än värt.


Playa de Coco

På vägen söderut stannade vi till på Playa Coco, där är vågorna höga och strömmen ibland starkare än man tror. Det är bra att kunna simma. Bredvid Playa Coco finns Playa del Flor. Det är sköldpaddsäsong nu. Mer än tjugotusen sköldpaddor kravlar upp på playan och lägger sina ägg under några månader. Fint.