Kaffe i blom

Kaffe i blom

Kaffet står i blom. Dofterna de sänder funkar uppenbarligen som drog för kolibrierna för de zzzum-zzimm-zzammar kring ännu mer vansinnigt än annars. Mina sympatier går till Kalle Anka som varje år försöker fota de små monstren. Jag försöker också, det är svårt. Men, idag finns Google, där hittade jag en ritning på en kolibri-matningsplats. Med tanke på att denna viktiga information finns hos en femteklass från södern i staterna känner jag starkt att jag kan klara av detta bygge. Fast ingår flirtkulor i konstuktion är jag rökt. Vi får se. Under tiden finns andra fåglar att fota.


Svart-bröstad

Det är ett tag sedan sist, men så är det när det är besök. Inte kan man sitta och nörda då. Stefan Sundström skriver om när han försöker ta en vit period från information. Han nästan dör på kuppen men lyckas till slut hålla sig flera dagar utan att kolla vare sig e-post, webb eller tidning. Lite så har jag också gjort. Lätt. Det underlättar till exempel att vara på platser där kabel inte finns. Jodå, såna platser finns flera stycken.


Chokladdoftande orkidé

Efter viss förvirring om vilken tid som gäller i landet lyckades Tomas hitta planet som tog honom mot Sverige och hans besök här är över. Så är det ju med besök, trevliga är de men till slut tar de slut. För den här gången. Han skriver nog mer om det snart. Här återgår livet till vad vi kan kalla normalt.


Tjurigt

Igår var det mässa (den kommersiella sorten) i Matiguas. Jordbruks- och lactos-mässa. Jag var där och det var en del andra också. Varför man måste ha världens största ljudanläggning på max på en mässa på en åker i ingenstans fattar inte jag, men så är det. Ständigt denna reggeaton. Bäst vi stod där och pratade med en kakaoproducent - med en bas pumpandes så knäna nästan vek sig och med något annat instrument på alldeles för hög volym hörde vi oss nätt och jämnt. Nå, där stod vi som bäst när det började röra sig mystiskt i ögonvrån. Snart, jättesnart, blev rörelsen tydlig och det var en tjur som inte ville tåla sig still längre utan sprang runt över fältet och rakt mot oss. Vi gömde oss fegt mellan två bilar och i sitt missnöje med att inte kunna stånga oss sprang tjuren in och lekte i jord- och skogbruksministeriets bås. Så passande.


Choklad från El Castillo de Chocolate på mässa

Vi, det vill säga Harm och jag, var på mässan för att prata med kakaoproducenter. Vilket vi gjorde som sagt. Vem Harm är? Han är chokladfabrikör. När han flyttade hit för ettochetthalvt år sedan lackade han ur på att det inte gick att köpa lokalt producerad choklad fast nica-kakaon är hyllad bland världens chokladproducenter. Tänkt och gjort och nu har fabriken växt från Harms kök till en lite fabrik med anställda och grejer bakom kåken. Det lär växa mer och det lär komma mer nyheter från chokladfabriken. Att jag var med på mässan var inte bara för att fördriva tiden. Men mer om det senare.