I Granada finns som i de flesta städer ungdomar på, som det heter på kälkborgarsvenska, glid. Några av dem är nyblivna filmhjältar i en dokumentärfilm som firar triumfer på filmfestivaler här och där och inte minst på biograferna i Managua. De har liknande historia. Uppväxta i familjer där föräldrar inte orkat, kunnat, velat bry sig, pryglade av farföräldrar eller varför inte av pappan - ja, ett förjävligt liv helt enkelt - och i sjuårsåldern ungefär fann de befrielsen i skomakarlim i en tom barnmatsburk och ett nytt hem på gatan.
En snäll tant (i filmen framställs hon som betydligt snällare än Jesus) från usa som letade idéer för den pittsburghbaserade ngo hon var volontär för träffade en kock och de båda tog tag i ett gäng gatubarn och startade ett café med dem. Nu är det andra caféet öppnat och är i själva verket en restaurang. Ni ser färdigställandet av den i youtubeklippet ovan.
Där var vi och åt igår. Grabbarna lagade mat och vi åt och det var mycket gott. Skoj! Även om vi bakvägen hört att det visst finns en del problem - men var finns inte det? Testa den restaurangen nästa gång ni är i Granada.
Och så en bild från förra helgen i Matagalpa. Erik lattjar loss med Camilla och hennes storasyster Anita.
För övrigt säger vi tjohoo, für Elise!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar