Skitrecept!

Det blev soggigt. Empanadillas utan övervärme är dumt. Och efteråt är det disken. Den är på något sätt inget rolig när maten blev kass. Att diska hos oss om kvällarna är annars ganska skoj. Dels för att vi bara diskar om helgerna. Dels, och framförallt, för vad som finns på andra sidan nätet.

Vi har ingen fläkt. Men vi har två fönster bakom spisen och två till vänster om densamma. Öppnar man dem försvinner oset i korsdraget. Eftersom vi bor i en molnregnskog är det inte så listigt att öppna fönster om kvällarna utan att ha moskitnät. Men det har vi, man lyfter upp själva glasdelen och kvar blir nätet. Jättefiffigt.


El Castillo lunchtid en torsdag

På andra sidan är djungel, på vår sida är vi. Därute finns allt från minsta lilla blodsugande äckelgrej till pumor, gamar, kor och andra stora farliga djur. Hur det är med kor och pumor vet jag inte, men många av de mindre djuren dras till ljuset i husen. Så när man står där och diskar och tittar ut mot eldflugornas dans är det med sällskap.

(När jag härommorgonen gick till jobbet passerade jag en flock hankor. OK, hjord med tjurar – om bara tjurar kan vara en hjord? De var troligen jävligt förbannade för att de separerats från korna för de brölade, krafsade med klöven, frustade och höll på sådär störigt. Och där gick jag, med röd t-shirt och blev skitskraj. Är det något särskilt med spanska tjurar som gör att de rivstartar på rött, eller varför gjorde inte det de här korna det, någon? Med tanke på hur deras landsmän beter sig i trafiken vore det i alla fall inte förvånande om tjurarna tänt till på den röda färgen, förutom att de är just tjurar då förstås. Nå, nog om det, jag ville bara säga att kor visst är farliga djur. Allt som väger flera hundra kilo och är dumt är farligt. Dessutom luktar de illa)


Retail-kit

Mot nätet studsar olika sorters fjärilar, obestämda flygfän och gräshoppor. Olika sorts myror springer förbi, tätt förbi förvirrade spindlar och emellanåt kommer en kolibri och snappar åt sig några insekter. Liksom ödlorna. Och på insidan står man och diskar. Kampen mellan människa och natur pågår alltjämt, en av gränserna är vårt kök.

Och de två trevliga ume-studenterna Marlene och Sara var förbi häromveckan. Sånt är skoj, mer sånt! De har varit i Nicaragua och roat sig med sitt exjobb i två månader. Tänka sig, de hade lidigt chokladbrist hela tiden och uppskattade sitt besök på CdC lite extra, sa de. Det förstår jag. Men jag undrar varför de inte kom hit genast, och slapp två månaders lidande. Jag bör troligen inte ifrågasätta varken umu eller antagningspoängen för juriststuderanden, men lite undrar jag ju … well, de kommer tillbaks till helgen. Det ser vi fram emot, då kan de slå tillbaks.