Startar man 0500 och kör söderut, mepplar sig igenom tullen och stångar sig igenom varierad trafik så är man i San José vid pass fyratiden på eftermiddagen. Det gjorde vi igår. På vägen plockade vi upp Nestor, Petrona och Helena. Nestor öppnade resan med att förstöra stereon. Sen blev det bättre. De tre och MJ är på mässa snedstreck konferens här. Den handlar om community based tourism och är nog hur intressant som helst. De låter så när de pratar om det i alla fall.
Själv har jag lallat runt på stan och kollat. Det är som att vara i en blandning av Chiapas, Europeiska städer och Miami – lite mindre av det men lite mer San José liksom. Mycket tid har jag suttit på kafé och glott, och så har jag varit i mataffärer och bunkrat sånt som inte finns i Nicaragua och i järnaffärer för att göra ungefär samma sak där (vi behövde tvingar …). Det är kallt också. Igår hade vi långärmat och frös ändå. Under tjugo grader är lätt chockerande sådär hastigt.
På kvällen var vi ute i San José och hittade riktiga barer, schysst livemusik och beslöt genast att åka hit oftare. Storstad liksom, man får sin avgas-, trängsel- och shoppingfix och kan leva vidare på berget ett tag till. Att folk inte kan säga r kan man ta. Ticos (det vill säga costaricaner) uttalar r som USAare, sådär som barn som fortfarande tränar. Låter helkonstigt. Men en trevlig stad ändå. Fast som vanligt när man besöker städer hjälper det att man känner någon i dem. Vi har en av dem som byggt upp Costa Ricas turistarrangörsnätverk som guide. Som jag brukar säga, ska man resa ska man resa med MJ.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar