Bittert

Igår kom två hårda paket. Det första innehöll vårt Ranicilio-monster. Yeah, äntligen gott kaffe! Det andra vår systemkamera som varit sönder sedan augusti och insänd på reparation, bland annat var den i Tyskland, det finns väl inga verkstäder i Sveriges land längre.

Några timmar senare skulle Erik fotas under ett spännande bad, flytkänslan är skoj också för små barn. Mycket riktigt, kameran fungerar fortfarande inte. Hepp.

I morse, efter en lång natt och en ännu längre morgon färgad gul av Eriks helikopterkissande och måsliknande ätande. Tänk vad han kan! I alla fall, efter de bestyren skulle det drickas kaffe, gott kaffe malet i Ranciliokvarnen och extraherat i dito-monstret i rostfritt och mässing. Kaffet tampades, vreds till och vattnet slogs till. Ur kom sjukt lockande espresso med fem millimeter crema. Ahhh. Jag tog fram mjölkpaketet och hällde i en skvätt för att göra min dubbla cortado (ja, med kall mjälk, allt annat är fjoll). Och mjölkjävlen var sur! Jamenvafan, sen undras det varför nutida människor är bittra!